Kan inte sluta

Nu när min skrivlust är som störst
tappar jag händerna bakom min rygg
glömmer mitt andetag i min hals
börjar igen
sliter fram mina händer ur det tysta
knäpptyst, jag hör inte mig själv
jag hör
men vill inte
fram kommer inget
fram kommer allt
tidsmaskinen fungerar inte längre
jag står inte där
jag sa inte så
jag menar inte så
jag följer mig själv och ser mig nu
tråden i handen som stannade till
de förflutna, åtrå i världens ljus
va , jag fattar inte
vad är det jag säger
kan du förklara
jag är splittrad nu
jag känner inte dig
vem är du egentligen
vem är jag